|
1/24/2008
|
|
|
Läs Oscar Swartz mycket intressanta inlägg om den kristna organisationen Ecpats barnporrfilter, som inte alls är ett barnporrfilter. Ett tag spärrades siten koreabonsai.com bara för att ge ett exempel.
Likväl följer de flesta stora internetoperatörer denna privata intresseorganisations vilja utan att fråga. Ecpat kan skryta med att de stoppar 30.000 dagliga försök att komma åt barnporr, trots att det på sin höjd bara är någon knapp procent av det som spärras som faktiskt är barnpornografi. Att Ecpat under den förra regeringen dessutom hade dåvarande justitieminister Thomas Bodström, numera ordförande för organisationen, runt sitt lillfinger gör knappast den demokratiska situationen bättre.
Att de stora flertalet webbplatser som filtret stoppar är fullt lagliga är mycket allvarligt. Skall en kristen intresseorganisations tankar kring moral och rätt och fel (och ibland som synes, ren förvirring) styra vad vi får se på internet?
Själv är jag motståndare mot alla former av censur och filter. Olagligheter skall bekämpas genom polisiära ingripanden, inte genom censur. Barnen blir inte hjälpta av filter, däremot hjälper det oss att blunda för problemet, vilket snarare är rent kontraproduktivt ur barnens synvinkel.
Det man inte ser finns inte? Nej, knappast.
Polisen har förvisso prioriterat ner barnpornografibrott för andra brott så kanske försöker man hitta lätta lösningar...
Barnpornografi är motbjudande, vidrigt och något som man instinktivt värjer sig mot. Just därför kommer man också undan med sådant här. Men det här är bara dumt och onödigt på alla sätt och vis. Det handlar inte ens om principen om huruvida man skall filtrera bort sådant här eller ej. Det handlar om att det är helt andra saker som filtreras bort. Helt utan insyn.
Relaterat: Barnen, pirate bay och förnuftet.
Andra bloggar om: Internet, barnporr, barnpornografi, yttrandefrihet, övervakning, censur, Thomas Bodström, Ecpat, kristendom
Technorati om: Internet, barnporr, barnpornografi, yttrandefrihet, övervakning, censur, Thomas Bodström, Ecpat, kristendom
|
|
Permalänk |
Kommentarer (0)
|
|
|
|
1/14/2008
|
|
|
Följande är en replik till Claudio Skublas inlägg på SvD brännpunkt. Då inlägget blev nekat publicering i Svenska Dagbladet så lägger jag upp det här istället.
Det är med stigande förvåning som jag läser Claudio Skublas replik till Mikael Söderlund på SvD brännpunkt.
Påståendet att Stockholm bygger lågt (och därmed ineffektivt) på grund av erfarenhet är osant. Det är en förhållandevis ny tradition att bygga lågt, historiskt sett har vi byggt högt många gånger, något som Mikael Söderlund också själv påpekade i sin replik.
Faktum är att Nybyggda områden i regel håller en klart lägre våningshöjd än i den gamla stenstaden, något som är klart olyckligt då den bebyggningsbara ytan går åt i snabb takt.
Claudio hävdar vidare att höga hus leder till försämrad livskvalitet. Vilken forskning baserar Claudio detta på? Eller är det endast en åsikt?
Claudio kanske borde fråga de boende i Turning Torso och närboende hur de mår? Eller förklara varför bostadspriserna på Manhattan är bland de högsta i världen? Vi kan nog vara överens om att de inte beror på att de boende vantrivs.
Repliken fortsätter med att klaga på att barnens gröna ytor och behov av lekplatser inte kan tillgodoses. Som Claudio säkert känner till är Stockholm en av världens singeltätaste städer. Barnafödandet sker dessutom i regel ganska sent. Alla lägenheter behöver med andra ord inte anpassas för boende med barn. Människor vill bo på olika ställen och på olika sätt i olika faser i livet.
Det finns dessutom redan mängder av områden i Stockholm som passar utmärkt för barnfamiljer. Tillgången på lägenheter i en urban stadsmiljö är dock högst begränsad, något som priserna på bostäder i innerstaden vittnar om.
Claudio forsätter sedan med det märkliga påståendet att höghus leder till högre utyttjande av grönytor och att många grönytor måste ges upp för servicegator till de förtätade höghusområdena.
Påståendet är naturligtvis alltigenom felaktigt. Tvärtom leder byggnation på höjden naturligtvis till att avsevärt fler grönytor kan behållas, något som det finns en bred vetenskaplig koncensus om.
Att bygga 200 lägenheter på höjden tar självklart upp avsevärt mindre yta än att bygga dem i femvåningshus. Det torde vara uppenbart för de flesta.
Att vi dessutom kraftigt ökar underlaget för kollektivtrafik och på så sätt tvärtom kan minska biltrafiken verkar också ha gått
Claudio förbi.
Storstockholmsområdet har redan idag en skriande bostadsbrist. Detta tillsammans med att minst en halv miljon människor beräknas flytta hit fram till år 2030 gör att vi måste bryta med den väg som vi slog in på när vi började bygga förorter. Staden måste få växa igen.
Vi måste börja bygga tätare och högre, annars kommer vi att tvingas bygga över bevaransvärda grönområden och
få enorma trafikproblem då vi saknar underlaget för en effektiv kollektivtrafik.
Anders Gardebring, initiativtagare till Yimby i Stockholm.
Läs också: Claudio Skubla skjuter vilt men träffar bara sig själv.
Andra bloggar om: Stockholm, yimby, nimby, skyskrapor, skyskrapa, stadsbyggnad, miljö, Claudio Skubla, Svenska Dagbladet, svd, höghus, urbanitet, urbanism
Technorati om: Stockholm, yimby, nimby, skyskrapor, skyskrapa, stadsbyggnad, miljö, Claudio Skubla, Svenska Dagbladet, svd, höghus, urbanitet, urbanism
|
|
Permalänk |
Kommentarer (4)
|
|
|
|
1/4/2008
|
|
|
I Stockholm är nationalstadsparken helig. Så till den grad helig att idén om att gräva upp 155 meter av den för att bygga en vägtunnel till Norra Länken, sedan fylla igen när man är klar och återställa till originalskick inte är att tänka på.
För att tillfredsställa "miljövänner" så borrar man istället en tunnel under parken. En tunnel som kommer att kosta 1,5 miljarder kronor. Det är 100.000 kronor per centimeter(!) Om man istället fick bygga tunneln ovanifrån skulle kostnaderna minska med 0,8 till 1,2 miljarder kronor. Skattebetalarna får alltså punga ut med uppemot 1,2 miljarder kronor extra (det är 1200 miljoner kronor det), cirka 10 procent av kostnaden för hela bygget, för att 155 meter av nationalstadsparken inte får vara byggarbetsplats under ett par års tid.
På annan plats kan man läsa att 20 snabbtåg med kapacitet att köra i 250km/h (och alltså en god konkurrent till flyget) nu köps in av SJ för en kostnad av två miljarder kronor.
Man får mycket snabbtåg för ett par år med 155 meter uppgrävd nationalstadspark.
Var vill jag då komma med detta? Jo detta: när nationalstadsparken kommer in, går vettet ut. "Miljövänner" opponerar sig till tänderna så fort någonting som kan störa nationalstadsparken kommer upp. Men naturområden i andra delar av landet bryr man sig inte lika mycket om. Att det byggs nya villa- och låghusområden i Storstockholm, som på riktigt tar bort naturområden och leder till ökad biltrafik, hör man sällan något om. Men dessa naturområden är ju inte i nationalstadsparken och är alltså, konstigt nog, mycket mindre värda. Det verkar också ofta finnas en illusion om att villaområden och trevåningshus är miljövänligare än innerstaden.
Men det återkommer vi till senare.
Ingen annanstans i Sverige skulle man kunna driva igenom en tunnel till priset av en miljon per centimeter för att 155 meter naturområde skall få vara ostört, men i Stockholm går det.
Så fort en byggnad skall byggas i Stockholm kommer det upp. Nationalstadsparken.
Byggs husen i nationalstadsparken?
Nej. De kanske syns från den.
Och det är tydligen, av någon outgrundlig anledning, väldigt allvarligt. Att man kan se hus inifrån en park belägen i Sveriges huvudstad är tydligen helt otänkbart. Att det i artikeln jag länkar till, där det klagas på att hus syns ifrån parken, samtidigt refereras till New York, och alltså Central Park, är onekligen en ganska roande koppling:
Det är nog inte helt oskäligt att gissa att en del av de där husen syns inifrån parken.
Central park är en fantastisk park. Den myllrar av liv. Den används. Människor har gläde och nytta av den. Just för att många bor i närheten och därför har möjlighet att nyttja den. Att man kan se hus inifrån den verkar inte bekomma människorna som besöker den. Själv tycker jag tvärtom att det förstärker känslan av det fantastiska att ha en så stor park mitt inne i en så stor stad.
Står man däremot inne i nationalstadsparken vet man inte om man är i Stockholm eller i Bengtsfors, så var exakt ligger det speciella med nationalstadsparken? För en stadspark är det då inte i någon annan bemärkelse än att den ligger i närheten av staden, men knappast i den (stad får som bekant inte byggas i närheten, bara småhus). Vad är nyttan med en nationalstadspark, om man ändå måste ta bilen till den?
Men det handlar om mer än upplevelse. Det handlar om att den nuvarande inställningen till parken hos miljörörelsen, paradoxalt nog, är miljöfarlig. Det blir uppenbart om man klarar av att lyfta blicken lite och se helheten.
Vilken sorts bebyggelse är miljövänlig? Låt oss jämföra två extremer:
Skyskraporna på manhattan eller en stuga i en skog på landet.
Här kommer många, utan att tänka efter, svara med att stugan är det mest miljövänliga boendet.
Men då har de fel.
Problemet uppstår när du plockar problemet ur sitt lokala sammanhang och ser helheten.
Vad händer om du placerar de 1,5 miljoner människor som idag bor på ön Manhattan (New York har som bekant fler invånare men New York är mer än Manhattan) i stugor på landet?
Ja du får en väldig massa stugor på ett väldigt stort område med mängder av bilvägar, biltransporter, köpcentrum och trafikplatser. Det fungerar inte att bygga kollektivtrafik, det fungerar knappt ens att bygga tåglinjer. Fjärrvärme kan du glömma och du får gräva upp långt mycket mer mark, och spendera långt mycket mer pengar, för att få ner vatten, avlopp, el, telefon/bredband och all den infrastruktur som den moderna människan vill ha.
Att bo i en stuga på landet är, ur ett rent resursperspektiv, ett oerhört slöseri.
Stockholm består (om vi förenklar lite) av en tredjedel vatten, en tredjedel nationalstadspark och en tredjedel yta som det går att bygga på (utan att ta mark från nationalstadsparken). Vad händer då om vi inte ens får nyttja denna tredjedel som vi har kvar ordentligt? Om vi fortsätter att dutta ut små glest utspridda femvåningshus (eller ännu lägre nära nationalstadsparkens gräns) på den lilla yta vi har kvar?
Vi får sprawl. Den dominerande stadsbyggnadsformen i Stockholm det senaste halvseklet. Sprawl som leder till just de problem jag nämnde ovan. Det försvårar kollektivtrafikssatsningar, det tar onödigt mycket yta i anspråk, leder till att färre kan skaffa fjärrvärme, det blir större värmeförluster (värme går som sagt uppåt och ut genom tak) och leder självklart till en väldig massa biltrafik och lastbilstransporter.
Miljövänligt? Inte ett dugg.
Men, säger någon, man kan väl bygga nya stadsområden, på nya platser?
Ja. Visst kan man det. Men då uppstår ett antal följdfrågor.
För det första, varför satsa mångmiljardbelopp på att bygga upp en helt ny infrastruktur när vi redan har en som vi kan bygga ut? Det är långt billigare att bygga ut en tunnelbana med några stationer till, än att bygga en ny från början.
För det andra, vad säger att människor vill bosätta sig i en sådan ny, konstruerad stad? Människor söker sig till Stockholm för de människor, arbetsmarknad och inarbetade och välutvecklade kulturliv som finns här och som har anor sedan många hundra år tillbaka. Det är här människor vill bo, så det är här vi skall bygga.
För det tredje. Varför är naturen i nationalstadsparken mer värd att bli "utsikts-skyddad" än naturmark på annan plats? Svaret är att det är den inte.
Kontentan blir att om vi skall bygga miljövänligt så måste vi kunna bygga stad. I Stockholm. Att stora delar av miljörörelsen (det finns undantag men de är få) inte har förstått detta är beklämmande och man firar onekligen nya pyrrhus-segrar varje gång ett exploateringsprojekt stoppas eller amputeras med motiveringen att det syns från nationalstadsparken.
Det är dags att avkräva dessa så kallade miljövänner svar på dessa frågor. Hur har de egentligen tänkt sig att Stockholm skall kunna utvecklas i miljövänlig riktning med denna inställning?
Biltrafikens andel av transporterna i Stockholm är idag på väg uppåt och det är en ökning som enligt beräkningar kommer att fortsätta. Det är någonting som vi måste bryta, och det enda sättet vi kan bryta det på är att skapa förutsättningar för effektiva transporter, alltså kollektivtrafik. Och för att bygga kollektivtrafik måste du ha en stad att bygga den i.
Detta inlägg är också publicerat på yimby.se
Andra bloggar om: Stockholm, kollektivtrafik, nationalstadsparken, Norra länken, Bellevue, miljö, miljörörelser, ekoparken, urbanism, yimby, nimby, natur, Central Park, tunnel
Technorati om: Stockholm, kollektivtrafik, nationalstadsparken, Norra länken, Bellevue, miljö, miljörörelser, ekoparken, urbanism, yimby, nimby, natur, Central Park, tunnel
|
|
Permalänk |
Kommentarer (5)
|
|
|
|
12/28/2007
|
|
|
Droppen som urholkar stenen, eller grodan som kokas levande. Båda exempel på den typ av politik som idag förs i Sverige från båda sidor av den politiska linjen. Övervakning, förbud och censur tror man är lösningen på alla problem i världen och väldigt många svenskar är tyvärr godtrogna nog att gå med på det. Resonemanget verkar vara att har man inget att dölja, har man inget att frukta. Det som de glömmer är att alla har någonting att dölja. Kanske den där dumheten man gjorde i sin ungdom, medlemskap i en grupp eller politiskt parti, en flört. Den som säger sig inte ha någonting att dölja har antingen inte tänkt efter, eller så ljuger de.
Resonemanget om att man inte har något att dölja är olyckligt och felaktigt då det då inte längre handlar om utredning av brott utan om huruvida vi skall ha något privatliv överhuvudtaget. Den som följer resonemanget bör, om man skall följa logiken, inte heller låsa dörren om sig på toaletten eller ha några problem med att diskutera med sin chef i detalj vad man gör i sängkammaren.
Det senaste utslaget av detta lagstiftningsvansinne är förslaget om att polisen i princip fritt skall kunna få begära ut information om vilket ip-nummer som helst. Oavsett om det finns brottsmisstanke eller inte.
Det utredningsdirektiv som ligger föreslår att polisen skall få begära ut utgifter från Internetoperatören om IP-nummer även om det bara föreligger misstanke om brott som kan ge böter. Idag gäller det att brottet skall kunna ge fängelse i två år för att uppgiften skall kunna lämnas ut. Detta är i sig allvarligt då "böter" innebär alla brott, även sådant som vi anser vara småbrott. IP-nummer är en mycket integritetskänslig uppgift och kraven för att lämna ut sådana bör sättas högre än motsvarigheten till att cykla mot rött lyse över en ödslig väg.
Men vad som kommer härnäst är inget annat än hårresande:
Uppgifterna skall kunna lämnas ut "innan det finns någon skäligen misstänkt gärningsman".
Förlåt?
Tänk nu på att detta gäller alla. Dig också. Och mig. Polisen skall alltså, enligt direktiven, få rätt att begära ut uppgifter om vem som helst, utan någon som helst misstanke om att vederbörande har begått brott. Man vill ge polisen rätt att gräva runt lite i största allmänhet, alltid hittar man väl något? Och om någons integritet råkar få sig en törn på vägen, så är det väl okej, allt för kampen mot terrorismen och den organiserade brottsligheten?
Så i helvete heller.
Terrorism och organiserad brottslighet vill vi bekämpa, eftersom de hotar vårt öppna samhälle och vår demokrati. Men vi kan inte bekämna dessa företeelser genom att genomföra lagändringar som avskaffar de saker som vi säger oss vilja skydda. Och det är precis vad som sker med förslag som detta, och förslag som datalagringsdirektivet och förslag som FRA:s övervakning av all kommunikation.
Tror politikerna på fullt allvar att organiserad brottslighet och terrorister fastnar i sådant? Eller försöker de luras? Jag vet inte vilket av de två alternativen som är sanna, men något av dem är det, och båda är skrämmande. "Terrorkortet" är för övrigt i sig själv märkligt. När drabbades Sverige av ett terrorattentat senast? Just det. Tyska ambassaden, 1975. Men det är säkert dessa kort vi kommer att få höra igen, när förslaget skall motiveras. Trots att vi redan utmärkt kommer åt detta med existerande lagstiftning. Terrordåd och organiserad brottslighet brukar ge mer än bötesstraff...
Naturligtvis handlar det också mycket om fildelning och att kunna komma åt denna. Vilket såklart inte heller kommer att fungera eftersom överföringsprotokollen rätt snabbt kommer att bli krypterade när de första fällande domarna kommer. Det enda sättet film- och skivbolag kan bekämna fildelning på är att lansera tjänster som är bättre. Och alldeles oavsett det så kan aldrig ekonomiska intressen från en ganska liten grupp vara viktigare än demokratiska principer och bevarandet av rättsstaten och integriteten.
Terroristerna i Sverige idag är de som lägger lagförslag som slår mot kärnan av vår demokrati och frihet.
Gammelmedia är som vanligt ganska flata men bloggosfären är närmast i uppror. Jag hoppas att traditionella media hänger efter när journalisterna kommer tillbaka från sin julledighet. Det här är helt enkelt inte okej och det måste uppmärksammas högljutt.
Andra som skriver är opassande, Johanna, Lindqvist, opassande igen, stationsvakt, blogge bloggelito, Beta Alfa, deep.edition, byxorna nere, bloggtidningen, svensson, joshua, och många många fler.
Andra bloggar om: politik, samhälle, fildelning, terrorism, organiserad brottslighet, polisen, fascism, polis, polisstat, övervakning, frihet, demokrati, bodströmsamhället, ip-nummer, storebror, 1984
Technorati om: politik, samhälle, fildelning, terrorism, organiserad brottslighet, polisen, fascism, polis, polisstat, övervakning, frihet, demokrati, bodströmsamhället, ip-nummer, storebror, 1984
|
|
Permalänk |
Kommentarer (2)
|
|
|
|
12/11/2007
|
|
|
Jag roade mig med att kolla lite på planerna på den fortsatta utbyggnaden av Hammarby Sjöstad. Detta bostadsområde i staden. Vissa delar av Hammarby Sjöstad har i alla fall skapliga stadskvaliteter även om det till viss del fortfarande mer känns som ett bostadsområde än en del av staden. Därför blev jag nyfiken när jag på Stockholms stadsbyggnadskontors hemsida läste om att området nu skall byggas ut i det nya området Henriksdalshamnen.
Har man lärt sig av de misstag som gjordes? Speciellt eftersom det uttalade målet från Stockholms stad är att skapa mer urbanitet och förtäta.
Svaret är, besviket, nej. Istället har man gått åt rakt motsatta hållet. Minskad urbanitet. Mindre blandning. Avsaknad av blandad arkitektur, avsaknad av affärsverksamheter i bottenplan, avsaknad av kvarterstänk, avsaknad av stadsgator och stads-struktur.
Läs resten av inlägget på yimby.se
Andra bloggar om: nyfunkis, förort, stad, stadsbyggnad, stadsplanering, yimby, hammarby sjöstad, Henriksdalshamnen, miljonprogram
Technorati om: nyfunkis, förort, stad, stadsbyggnad, stadsplanering, yimby, hammarby sjöstad, Henriksdalshamnen, miljonprogram
|
|
Permalänk |
Kommentarer (2)
|
|
|
|
12/7/2007
|
|
|
Pat Condell sätter ännu en gång fingret på vår civilisations största sjukdom, religion, och problemet med den respekt som den åtnjuter, även av de som inte tror.
Andra bloggar om: ateism, ignosticism, ateist, ignostiker, religion, tro, dogma, blasfemi, hädelse, monoteism, teism, Pat Condell
Technorati om: ateism, ignosticism, ateist, ignostiker, religion, tro, dogma, blasfemi, hädelse, monoteism, teism, Pat Condell
|
|
Permalänk |
Kommentarer (1)
|
|
|
|
12/3/2007
|
|
|
En åsikt som man ofta möts av när man propagerar för att vi i Stockholm borde börja tänka mer stadsmässigt och bygga högre och mer spännande är att Stockholm faktiskt ändå är en ganska liten stad och att det inte går att bygga så här.
För oss som har varit ute och rest och sett andra städer i Europa är detta påstående så uppenbart felaktigt, dels för att även små städer bygger spännande och högt, men framförallt för att Stockholm inte alls är en liten stad.
Men för många kanske det inte är så uppenbart.
Låt oss titta på några städer i Europa:
Haag, Frankfurt, Bilbao, Vilnius, Rotterdam, Luxemburg och Stockholm.
Vilken stad tror du har största befolkningen?
Här kommer facit:
(Siffror från Wikipedia)
Så. Stockholm är alltså den största av städerna i vår lilla övning.
Låt oss då titta på lite bilder på dessa städer, över kända och/eller intressanta byggnader:
Vad hände med Stockholm egentligen?
Detta inlägg är också publicerat på yimby.se.
Andra bloggar om: Stockholm, arkitektur, konservatism, urbanism, skyskrapor, höghus, yimby, nimby, yimby.se
Technorati om: Stockholm, arkitektur, konservatism, urbanism, skyskrapor, höghus, yimby, nimby, yimby.se
|
|
Permalänk |
Kommentarer (9)
|
|
|
|
11/30/2007
|
|
|
Sedan staten och kyrkan skildes åt år 2000 har kyrkans medlemmar stadigt minskat.
Det senaste året (2 november 2006 till 1 november 2007) valde 56.537 personer att lämna svenska kyrkan rapporterar Dagens Nyheter.
Svenska kyrkan väljer dock att tolka siffrorna positivt då man 2004 tappade 79.000 personer.
Själv tycker jag att det är lite märkligt att man som kyrka skulle vilja ha mängder av medlemmar som faktiskt inte tror på det som lärs ut. Men i det här fallet handlar det nog inte så mycket om tro utan mer om pengar, för det stora medlemsantalet som den tidigare automatiska anslutningen till kyrkan lämnat efter sig drar in ordentligt med pengar varje år.
Kyrkan gör många bra saker för utsatta människor. Men samtidigt står de också för en medeltidssyn på världen och människan som jag inte tycker att någon logiskt resonerande människa kan ställa upp på. Trots förekomsten av homosexuella präster finns det en utbredd homofobi inom kyrkan. Det är en ideologi som går ut på människans underkastelse inför överheten (i denna inkarnation en imaginär gudsgestalt), en syn på livet som en väntan på att få komma till något bättre (himmelriket) och tanken om att inte ens ett spädbarn kommer undan arvssynden för att nämna några exempel.
Men jag tycker som sagt ändå att det hjälparbete svenska kyrkan gör är viktigt och därför uppmanar jag den som lämnar kyrkan att istället fundera på att ge en slant till någon religiöst och partipolitiskt obunden organisation istället. Det gör jag. Och med tanke på att bara en del av kyrkoavgiften går till hjälparbete gör mina pengar en större insats idag trots att jag också har kvar mer i plånboken.
För den som vill gå ur svenska kyrkan vill jag tipsa om vår site uturkyrkan.se.
Där finns också information om vad som gäller och tips på hjälporganisationer som man kan ge en slant till istället.
Andra bloggar om: svenska kyrkan, ideologi, kyrka, teism, ateism, ignosticism, religion, tro, uturkyrkan
Technorati om: svenska kyrkan, ideologi, kyrka, teism, ateism, ignosticism, religion, tro, uturkyrkan
|
|
Permalänk |
Kommentarer (8)
|
|
|
|
11/26/2007
|
|
|
Missa inte Göran Skyttes utmärkta krönika om Sveriges Television, och i synnerhet, dess nyhetsredaktion. Att SVT:s nyhetsredaktions vänsterpolitiska agenda lyser igenom är ju vanligt, men det här var ju bara sorgligt.
Lite taktisk får man väl vara om man skall driva en agenda, men samtidigt framstå som neutral?
Och borde inte SVT syssla med att producera bra tv-program, istället för att lägga miljoner på vinklad propaganda? Tänk om SVT istället kunde använda dessa pengar för att göra bra och objektiv samhällsjournalistik, det är ju trots allt det som de påstår att de behöver alla pengar till...
Apropå det, ett klassiskt klipp:
Andra bloggar om: SVT, Fri television
Technorati om: SVT, Fri television
|
|
Permalänk |
Kommentarer (2)
|
|
|
|
|
|