5/31/2009

Ja visst gör det ont när knoppar brister




Ja visst gör det ont när knoppar brister. Och ont gjorde det den där junidagen.

Jag hade på morgonen, med många vänner, tagit ledigt från mitt arbete för att demonstrera mot FRA-lagen. En folklig storm av en magnitud som sällan ses i det svenska lite återhållsamma kynnet hade blåst upp. Inne i maktens korridorer gick maktspelet sin gång med argument som redan trasats sönder intill oigenkännlighet av de som faktiskt förstår något om frågan. Jag såg partiföreträdare som jag trodde var liberala säga saker som jag inte trodde var möjliga, och jag nickade instämmande när vänsterpartister gick upp i talarstolen. Som liberal är det inte ofta det händer.

På nätet var det fullt krig, riksdagens webbtv-stream var överbelastad och public service misslyckades kapitalt genom att inte direktsända den riksdagsdebatt som, vågar jag påstå, uppbådat störst intresse någonsin på denna sida sekelskiftet.

Och så röstades det då. Efter teatern om återremissen, som snabbt haffsades igenom innan någon knappt han reagera. Under ett par sekunders uppehåll i hackandet i webbstreamen så fick jag se min rätt till integritet bli bortröstad.

Den 18 juni 2008 gick till historien som dagen då den borgerliga regeringen, efter ett förslag från början framtaget av socialdemokraterna, gjorde karottunderlägg av vår integritet. Det blev också dagen då jag slutade ge alliansen mitt stöd. Notera väl att det inte innebär att oppositionen fick mitt stöd. Socialdemokraterna stöder precis samma typ av repressiva lagstiftning.

Jag var sviken. Sviken av den allians, och det centerparti, som jag själv varit med och röstat fram. Det är inte tu tal om att centerpartiet var det av de borgerliga partierna som gick längst i sitt motstånd mot FRA. Men till slut blev det ett ja. Ett ja som inte är acceptabelt. Samarbete till trots, vissa frågor kompromissar man helt enkelt inte om.

Någonstans spirade ändå ett hopp inom mig. Kanske proteststormen ändå hade fått politikerna att förstå? Kanske hade prestige fortsatt driva fram FRA-frågan, men nu kunde det bara bli bättre?

Så fel jag hade.

Först kom tankarna om obligatoriskt DNA-register. O så kom privatpolislagen IPRED.

Att rösta igenom en lag som skapar ett privat polisväsende med vinstintresse som får rätten att utföra husrannsakan hemma hos privatpersoner är inte speciellt liberalt. Och icke att förglömma, så är nu datalagringsdirektivet, eller "loggningslagen" på ingång. Jag kan inte påstå att jag hyser någon större förhoppning om att centerpartiet plötsligt ska vakna och bli liberaler igen.

Det var här jag allvarligt började fundera på att rösta på piratpartiet.

Jag gillar egentligen inte enfrågapartier. Jag vill veta var ett parti står i migrations- och skattefrågor. Hur ser de på jordbruks- och försvarsfrågor?
Jag delar inte heller fullt ut piratpartiets syn på vare sig upphovs- eller patenträtt, även om jag anser att båda behöver reformeras.

Jag vill egentligen ge min röst till centerpartiet. Men jag kan inte. Det går inte.

Det har inte varit ett lätt beslut att ta. Det gör ont att rösta på ett parti som jag inte vet var det kommer att stå i många frågor. Jag är liberal, och jag vill rösta på ett liberalt parti. Men den smärsamma insikt jag kommit till är att Sverige inget har något liberalt parti.

Privatliv, integritet, brevhemlighet, rättssäkerhet, meddelarskydd, rösthemlighet, möjligheten att kunna vara anonym. Alla dessa grundläggande rättigheter, som fundamenten för vår demokrati vilar på, är idag hotade.

Försvaras inte dessa grundläggande fri- och rättigheter blir allt annat oviktigt.

Det spelar ingen roll vad jag röstar på och hur samhället utformas om inte demokratins grundläggande fundament finns på plats. Min röst på piratpartiet handlar inte om partipolitik. Den handlar inte om trätfrågor. Den handlar om fundamenten som allt annat grundar sig på.

Jag kan inte ge min röst till alliansen, och säga till Fredrik Reinfeldt att det är okej att håna sina väljare, avveckla rättssäkerheten och att sälja ut min integritet och privatliv. Jag har fått nog.

Till alliansen vill jag säga: Jag vill inte rösta på piratpartiet i riksdagsvalet 2010. Jag vill rösta på ett parti som har en arbetsmarknadspolitik. Jag vill rösta på ett parti som har en skattepolitik. Men framförallt vill jag rösta på ett liberalt parti som står upp för sina medborgares frihet och rätt till privatliv. Det räcker inte med att skriva valmanifest och sedan göra motsatsen. Vill ni ha någon trovärdighet är det dags att omsätta det i realpolitik innan valet. Till exempel genom att trotsa EU i frågan om datalagringsdirektivet.

Här finns en liberal röst. Förtjäna den.

Men om ni fortsätter att sälja bort min integritet och min frihet, ja då ger ni mig faktiskt inget val. Makten utgår från folket, inte tvärtom. Kan ni inte förstå det så måste jag visa det på det enda sätt jag kan. Genom att utnyttja min demokratiska rätt att rösta bort er.

Kommentarer:

Postad av: Maria Byström | 5/31/2009 6:46:5
Superbra skrivet. Jag är fortfarande superbesviken och skriver under på allt du skriver. Det blev PP för mig med av samma anledning...
Postad av: Björn Nilsson | 5/31/2009 9:00:5
Centern som utgick ur gamla Bondeförbundet var ett parti för småägare på landsbygden som gillade regleringar, inte något marknadsliberalt påfund. Så de senaste årens liberala utbrott som väl mest dirigerats från kretsen runt Olofsson (Mauderaterna) kan man nog ta ganska lätt på, som en sista krampryckning innan partiet försvinner och slukas av Moderaterna. Jag vet inte hur "gamla" centern ställde sig till inrikesspionaget som ju funnits länge i Sverige, men jag misstänker att de var med på saken. Följaktligen skulle det vara partitradition att ställa upp för FRA-lagen och liknande idag.

Om PP kan ändra på något av detta? Det kräver att partiet är beredda att gå i närkamp med inte bara större delen av det svenska etablissemanget, utan NATO och i synnerhet USA. Men det är väl bara att säga "lycka till!"
Postad av: Anders Gardebring | 5/31/2009 11:13:
Björn:
Centerpartiet insåg för ett antal år sedan att Sverige urbaniseras, och reformerade sig således. Jag ställer inte helt upp på din historiebeskrivning, och din analys, men det är helt klart så att det är först relativt nyligen som centerpartiet blev intressant för mig som liberal att rösta på. De tog över den roll som någorlunda liberalt parti som folkpartiet tidigare hade haft. (Att folkpartiet har kvar "liberalerna" i sitt partinamn är närmast att se som falsk marknadsföring).

Vad gäller piratpartiets påverkansmöjligheter så är det nog helt sant att de inte kan göra så mycket själva. Däremot ser jag dels en möjlighet att de kan bli våra ögon och öron nere i Bryssel för att lyfta fram tokigheter, men, och det kanske är än viktigare, de blir också en viktig signal till de stora partierna om att det finns en ganska stor grupp människor som är mer än lovligt förbannade på att vår integritet och vår rätt till privatliv bespottas och misshandlas.
Postad av: Dennis Nilsson | 6/2/2009 1:45:05
Förändringar börjar inte av sig själva, utan måste börja någonstans. PP är en bra början.

Mänskligheten som art står inför stora utmaningar. Den främsta är de pågående klimatförändringarna. Många nationer kommer att bli så illa tvugna att tänka om sin inrikes- och utrikespolitik på grund av bl.a torka och översvämmningar.

För att kunna klara av detta så måste vi lita på varandra, och inte misstro varandra, som
FRA-lagen och andra totalitär-stat-lagar baserer sig på.
Postad av: Anders Gardebring | 6/2/2009 10:17:1
Dennis:
Oh ja. Klimatfrågan är också ett stort problem.
Själv har jag varit med och startat upp nätverket YIMBY där en av våra frågor är att driva klimatfrågor utifrån en stadsbyggnadsperspektiv.
http://www.yimby.se/

Skriv en kommentar:


Namn:
Epost:(syns ej publikt)
Hemsida:
Kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.
Trackback URL för detta inlägg:
http://gardebring.com/trackback.aspx?aid=418
(Notera att det kan ta en stund för trackbacks att dyka upp)
Copyright © 2005-2019, Anders Gardebring
Att lämna svenska kyrkan eller att avsäga sig sitt medlemskap i svenska kyrkan eller att gå ur svenska kyrkan.
Här kan du läsa om vad som sker när man går ur svenska kyrkan.

Klicka här för att starta din anmälan för att gå ur svenska kyrkan.