7/10/2006

Justitieministerns människosyn tittar åter fram


Jag kan på sätt och vis förstå om detta nästan börjar bli tjatigt. Hur mycket kan man egentligen skriva om justitieminister Bodström kanske någon frågar sig?
Tydligen väldigt mycket blir mitt svar, ty denna man upphör aldrig att förvåna mig.
Jag har just, efter tips från min gode vän Johan, läst ett par artiklar ur Maciej Zarembas utmärkta artikelserie om den svenska psykiatrin, rättvisan och dårarna. Läsningen är onekligen skrämmande. Juridiskt gör Sverige ingen rättslig skillnad i skuldfrågan mellan någon som är mentalt frisk, och mentalt djupt störd. Man har alltid ansvar för sina handlingar. Det spelar ingen roll om du har en cysta på hjärnan eller saknar hjärnbalk. Detta är något som socialdemokraterna drev igenom på 60-talet, som enda nation i världen. Vi är fortfarande den enda nation i världen med denna syn på ansvar. I Sverige kan man bli dömd, som en fullt frisk människa att vara ansvarig för sina handlingar. Och straffet kan, eftersom man ju är sjuk, bli exempelvis sluten rättspsykiatrisk vård. Konstruktionen är naturligtvis fullkomligt absurd. Den som är utom sina sinnes bruk kan naturligtvis inte vara ansvarig för sina handlingar.
Sedan 90-talet har antalet vårdplatser inom psykiatrin minskat med 65 procent. Människor som är i akut behov av vård får den inte. De får inte plats.
Men nu ökar vårdplatserna igen. Inom rättspsykiatrin. Det här är den absurditet som detta har lett till. Är du i behov av psykiatrisk vård så måste du i realiteten begå ett brott för att kunna få vård. Vilket exempelvis "plankmannen" på Hornsgatan i Stockholm gjorde.

"Chefen för rättspsykiatrin i Sala Carl-Göran Carlsson säger att 80 procent av hans patienter hade varit i kontakt med psykiatrin - ibland någon vecka - ibland bara timmarna före brottet. Hans kollega i Göteborg ­Peter Andiné har funnit att var tredje som psykundersöks efter dråp eller mord hade i akutfasen antingen själva sökt upp - eller nyss vandrat ut från någon vårdenhet. Somliga har närmast bönat om att bli omhändertagna, som Mijailo Mijailovic."

""
Den enda vårdgaranti som fun­gerar för psykiskt sjuka går via ett brott", sade professor Anders Forsman. Det tog mig månader av egna efterforskningar att inse att han faktiskt menade bokstavligt: Är det söndagsstängt på psykakuten eller sex månaders kö till mottagningen kan den psykotiske i alla fall lita på polisen. "Landstingsrelaterat mordförsök. Förövaren ville ha förtur till psykiatrin." Vilken minister skall ha äran av att ha berikat kriminologin med detta nya brott?"

Rättspsykiatrikerna är smått desperata över situationen. Inom psykiatrin tycker man att hanterandet är absurt. Även inom juridiken tycker man det är konstigt. Man förstår inte hur samma person kan betecknas som frisk och sjuk samtidigt. Vilket ju knappast inte är konstigt... Förfarandet har dessutom förkastats av FN.

2002 kom en utredning,
"Psykisk störning, brott och ansvar" (SOU 2002:3). Utredaren Sten Heckscher kom fram till att väldigt många av problemen inom psykiatrin i Sverige kunde härledas till reformen att bestraffa människor med vård från 1965. Utredningen lade fram ett komplett förslag för att förändra systemet:

"
Straffrihet (och vård) för de otillräkneliga, ordentlig psykiatri på fängelserna (eftersom varannan fånge har psykiska problem), särskilt boende för förståndshandikappade lagbrytare, öppenvård med inslag av tvång för att underlätta frigivning, klart ansvar för landsting och kommuner att ta hand om de utskrivna, "samhällsskydd"  och mycket mera."

Remissvaren var positiva. Över hela den politiska skalan, från vänsterpatister till moderater.

Lights. Camera. Action. In stegar Thomas Bodström. Han stoppar reformen. Han påstår att psykiatrin "inte är redo.". Han vill behålla absurditeten med att straffa de som inte förstår följden av sina handlingar, människor som överhuvudtaget inte förstår vad de gör. Dessutom vill han att fler än idag av de som klassas som psykiskt sjuka skall dömas till fängelse. Istället för att reformera en sjuk lagstiftning vill göra den än sjukare.

På en fråga från DN:s journalist Maciej Zaremba
, att en människa väl inte kan anses ansvarig för sina handlingar om den är helt från vettet, svarar Bodström:


"
Det är snarare en praktisk fråga. Visst finns det fördelar med "den humanistiska ståndpunkten" att en galen gärningsman inte har skuld. Men sammantaget när man ser hela problemet med ett brottsoffer och en gärningsman så anser jag att det finns fördelar med det nuvarande systemet... att det alltid finns någon som har skuld."

Nej Thomas Bodström. Är man psykiskt sjuk och oförmögen att förstå vad man gör så har man ingen skuld. Punkt. Om det är praktiskt eller inte är faktiskt komplett irrelevant. Man kan inte begå justitiemord av praktiska skäl.

Reportern berättar om en man som blev psykotisk, dement och våldsam på grund av en cysta i huvudet. Inte kan väl ministern anse att denna man har skuld. Jodå. Visst kan han det:

"
Ja, eftersom han gjort sig skyldig till det han gjort. Just i Sverige med vår lutheranska syn och vårt arv är det naturligt att se det så. Man skall göra rätt för sig, sådant är vårt sätt att se på moral och sanning och ansvar."

Här tror jag Bodström drar lite väl förhastade slutsatser. Jag tror inte många svenskar på fullt allvar, efter att ha fått reda på fakta, skulle påstå att en sinnessjuk människa kan anses vara fullt ansvarig för sina handlingar, på samma sätt som en frisk.

Att dra in arv och moral får mig bara att tänka i mycket otrevliga banor. När ministrar motiverar sjuk lagstiftning med arv och moral skall man vara väldigt vaksam.

Dessutom får man ju inte glömma att konstruktionen härstammar från ett socialdemokratiskt beslut från 1965. Så värst mycket "arv" hinner inte uppstå på den relativt korta tid som gått sedan dess.

Framförallt visar detta återigen på Thomas Bodströms nästan tvångsmässigt enögda syn på jusitiefrågor. Straff straff straff. Brottsbekämpning. Hård och hårdare lagstiftning. Övervakning. Kontroll. Om en massa oskyldiga råkar illa ut på vägen gör det inget, bara man kan straffa fler. Proportionalitet, rättssäkerhet, relevans, dessa saker hamnar långt ner på listan för Bodström.

Bodström påstår sig i intervju efter intervju, i debatt efter debatt, att vilja skydda brottsoffren. I praktiskt handling gör han precis tvärtom. Den veritabla bombmatta av grovt frihetskränkande förslag han lagt de senaste åren handlar nästan uteslutande om att kunna straffa effektivare. Att kunna hitta förövare efter att ett brott begåtts, för att kunna straffa dem. Att förhindra att brott sker från första början, exempelvis genom att ha en fungerande psykiatrisk vård, verkar däremot ointressant. Tvärtom motarbetar Bodström detta, genom att stoppa sådan lagstiftning.

Bodström är otäck. Och Sverige farligaste politiker.

Kommentarer:

Postad av: Nolens Volens | 7/11/2006 2:15:0
Jag är vanligtvis den första att hoppa på tåget när Bodström gjort något idiotiskt. Men inte den här gången.

Problemet med fri vilja/ansvar ÄR ett praktiskt problem. Det har debatterats de senaste 2000 åren.

Problemet är att vi vet alldeles, alldeles för lite om hjärnan, vårt medvetande och vad psyke egentligen är. Att människor är ansvariga för sina handlingar är inte en sanning, det är en överenskommelse som är bland de viktigaste vi har.
Postad av: hi2jac | 7/11/2006 10:47:
Bodström framstår mer och mer som än fullblodspsykopat. Ju mer man sätter sig in i mannen gärningar ju räddare blir man.
Beskyller inte honom för att vara ansvarig för att allt ser ut som det gör, men hans syn på brott och straff, övervakning, demokrati med mera liknar de man hör från högerextremister. Bara lite snyggare inpackat av Ulvskog o co.
Postad av: Anders Gardebring | 7/11/2006 10:48:
Naturligtvis är det en oerhört svår avvägning i många fall. Man kan inte enkelt säga om en person förstod vad den gjorde eller inte om den lider av psykiska problem. Men ibland vet vi. En person som agerat fullständigt normalt och relevant tidigare drabbas av en stor cysta i hjärnan och beter sig plötsligt konstigt och våldsamt. I detta fall kan det knappast finnas tveksamheter om att den fysiska skadan i hjärnan på personen var orsaken. När cystan opereras bort blir han återigen normal. När det blir rättegång straffas personen likväl som en full frisk människa. Det kan väl inte vara vettigt? Men Bodström tycker det.
I utredningen som Bodström stoppade fanns också förslag om återupprättande av en svensk psykiatri värd namnet igen. "Psykiatrireformen" som ju gick ut på att återrehabilitera människor som satt inlåsta på ofta ganska hemska inrättningar var en god tanke. Problemet är ju att man i princip bara slängt ut människor på gatan och låtit dem klara sig själva. Alla människor kan inte det, en del människor behöver hjälp och stöd. Den svenska psykvården är trasig, och Bodström gillar läget.
Postad av: ZzekeZzypt | 7/16/2006 5:43:2
Varje gång jag ser Bodströms fula nuna så kommer jag allt oftare att tänka på David Icke's reptilmänniskor. Och om man dessutom ser till hans handlingar och förslag, så märker man att allt syftar till att gynna "övermänniskorna".

Skriv en kommentar:


Namn:
Epost:(syns ej publikt)
Hemsida:
Kommentar:
<b>, <i>, <u> och <s> kan användas.
Observera att javascript måste vara aktiverat i din webbläsare.
Trackback URL för detta inlägg:
http://gardebring.com/trackback.aspx?aid=265
(Notera att det kan ta en stund för trackbacks att dyka upp)
Copyright © 2005-2024, Anders Gardebring
Att lämna svenska kyrkan eller att avsäga sig sitt medlemskap i svenska kyrkan eller att gå ur svenska kyrkan.
Här kan du läsa om vad som sker när man går ur svenska kyrkan.

Klicka här för att starta din anmälan för att gå ur svenska kyrkan.